Jag undrar varför söndagar är så speciella!

Ibland består dom en djävulsk baksmälla, ibland är man lycklig efter en grym lördagskväll/natt, man kanske fann kärleken, man kanske blev glad bara för att man fick till det. Eller så tvättar man och diskar, pysslar och får ordning eller så bara myser man! Vad man än gör tycker jag alltid att man vill ändra hela sitt liv på denna lilla söndag. Man ska aldrig mer dricka, man lovar sig att den här gången ska jag ringa personen jag träffade igår. Man säger till sig själv att bli bättre på att diska undan direkt, tvätta oftare, börja äta nyttigt (efter söndagskvällen är över förstås för då måste man ju svulla). Man ska ut å gå, börja träna, gå till tandläkarn, söka jobb.... Det är som man alltid får en ny chans när en ny vecka börjat. Egentligen är nyårslöften onödiga eftersom vi ständigt driver med söndagslöften!

Vet inte varför jag tänker på detta. Kanske för att jag sovit hela dagen, kanske för att det ösregnar, kanske för att jag sitter å vräker i mig nyss värmda micropopcorn och dricker vatten. Har tända ljus och lyssnar på Melissa Horn, saknar så jag går sönder och tänker att "gud det är typiskt söndag". Och självklart för att jag tänker "nu ska jag äta upp den här popcornspåsen. SEN ska jag bli nyttig". Men man kanske helt enkelt ska låta söndagarna vara som dom är! Dom är ju ändå vackra på sitt eget lilla speciella sätt!