Ja det är ju tur att jag inte tjänar pengar på mitt bloggande..

Jag är ju så fruktansvärt aktiv i mitt skrivande..Ellerr?

Men det är ju det där med inspiration. Att det är svår att göra något utan inspirationen. Jag kan inte skriva utan den. På samma sätt som jag inte kan spela teater utan den. På samma sätt som man har tusen frågeställningar på scenen; "varför säger jag såhär. varför är jag här. vad vill jag. vart är jag påväg" Samma sak gäller i skrivandet. "Varför skriver jag det här" Annars blir det ointressant.. Eller varför dra det bara till teatern och skrivandet. Man måste alltid ha fråga sig "varför gör jag det här?" Jobbigt eller hur? Men skit samma om svaret blir; "för att jag inte har någon djävla aning om nått annat" Så har man iaf gjort en ifrågasättning. Och det är en bra början.

Själv kanske jag kunde fått en bättre början på det här blogginlägget..

Stockholm är fortfarande lika underbart och vackert! Skolan är otroligt givande, klassen är underbar, lärarna är grymma och livet leker.. Eller något i den stilen!

Det är snart dags för Luleå scenskoleprov igen! Som dom flest vet..Gick jag ju vidare till tredje provet förra gången och många, bla jag, tycker det vore otroligt dumt att inte försöka igen. Men hur laddar man om? Hur visar man att man har ännu mer att ge. Att man kan bli bättre? Alla dessa frågeställningar.. som sagt var! Men man måste ju.. Och vill ja det här? SOM FAN!!!!! Så jag tänker köra!

Gösta Ekman berätta om en kille som var trummis. Och som diskuterade med sin vän. "Vad tror du. Kan jag göra det här. Kan jag bli bäst. Kan jag lyckas. Eller borde jag sluta". Vännen svarade; "Kan du sluta?" Trummisen svarade lite förbryllat; "Ja jo. Det kan jag väl" Då sa vännen; "Ja men om du kan det så sluta då fort som fan" Och Gösta Ekman reflektera då till att han inte kunde sluta med teatern. Han kunde inte leva utan det. Och vad är det då att göra? Ja det är fan mej bara att försöka!!! Han är en otrolig man. Den där Gösta! Känner att vi är såpass nära nu att jag kan kalla han Gösta!

Jag hoppas Ni mår bra!

Många vet att dom är saknade! Och jag tänker på Er varje dag och längtar efter. Snart är det dags att fylla 25. Och då ses vi!

Puss och kram och kärlek. I den varma stockholsnatten