Då var det gjort!

Skogarna i Värmland är lämnade för kullersten och tunnelbanorna i Stockholm.

Ett steg jag aldrig trodde att jag skulle ta!

Men nu sitter jag här..

I min förra blogg skrev jag mycket om ångest. Att aldrig våga ta steget. Att aldrig våga satsa. Men jag tänkte att det skulle vara slut med det nu. Så på en helt ny bloggplats. Med ett helt nytt typsnitt tänker jag börja på ett nytt kapitel i mitt liv.

En del kanske läser det för att slippa ringa mig varje dag.  En del kanske läser det fast dom aldrig pratat med mig.

Men hursom kommer jag fortfarande dela med mig av mina tankar. Mina tankar att känna sig fel, känna sig likgiltig, känns sig värdelös och känna att man står i startblocket för att springa 100m häck mot livet.

Vi hörs.

Ha det gott så länge!

kram.